Jag har det senaste året funderat mycket på i vilka situationer jag upplever mig som ett offer för omständigheterna. På vilket sätt den inställningen är till nytta för mig själv. Det har tagit mig lång tid att se hur illa jag gör mig själv när jag ser mig själv som ett offer. Det gör mig helt maktlös och hela situationen låser sig.

Detta var till en början oerhört provocerande tankar för mig. Jag kunde väl inte rå för att mitt barn drabbats av allvarliga hjärtfel och att jag  fått utstå den skräckfyllda rädsla som det innebär att stå som förälder på intensivvården med ett barn som kämpar för sitt liv. Allt hopp ställdes till läkarna och Lilla E:s kämparglöd. Jag kunde inte göra någon skillnad mer än att finnas där. Var jag då inte ett offer i situationen?

Jag kan idag se att jag i den akuta fasen hade ett behov av att få se mig som ett offer, men att det senare dränerade hela min kropp på energi. Maktlösheten smög sig in i olika delar av livet och all kraft rann ur mig. Lilla E mådde då bra, men detta överskuggades av oron för hur nästa operation ska gå. Över huvudtaget bestod livet till stor del av oro. Oro för saker jag kanske inte skulle klara av hemma och på jobbet. Oro för att inte hinna, att glömma saker, att inte orka vara en bra mamma, att inte kunna somna osv. Det var som att hela mitt liv styrdes av något utanför mig själv. Jag ägde inte kontrollen och det var skrämmande. Kroppen började bete sig konstigt med värk, eksem, huvudvärk och hjärnan hängde inte med som förut. Dessutom började jag bli lite avig och sur. Ja rent av lite bitter och det är inte charmigt. Jag hade även förlorat förmågan att se saker jag har att vara tacksam för.

Idag tänker jag att livet utsätter oss alla för både gott och ont, och fördelningen har ingenting med rättvisa att göra. Kan jag så vinner jag själv på att acceptera situationen jag befinner mig i. Nu är det så här, hur kan jag förhålla mig till det? Vad behöver jag för att klara av att vara i detta?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad jag har längtat i det tysta efter en helt egen dag. En där ingen avbryter min syssla eller de tankegångar jag har. I mitt fall innebär det att jag har en barnfri dag. Jag har sett framför mig hur jag ligger på klipporna och läser i solen samt tar...

Jag gillar verkligen vinter-os. Spännande tävlingar varje dag. Men helt ärligt så börjar jag tröttna nu. Det finns ju liksom inget annat på svt känns det som. Allt ligger på vänt till efter os. Eller så är det bara jag som börjar tröttna på att vara ...

Ja är det inte det ena så......denna gången har jag och sonen fått streptokockinfektion; halsfluss, infekterade utslag osv. Ännu en vecka hemma ifrån jobbet. Det är ju egentligen inte konstigt att jag känner mig stressad på jobbet när jag är borta så...

Vi har varit och tittat på en visningslägenhet idag. En fyra på 86 kvm. Husen kommer att ligga precis vid vattnet och med klipporna utanför fönstret. Jag måste säga att jag är väldigt sugen på att försöka få möjligheten att köpa en. Helt nybyggt och ...

Har råkat se en jobbannons som satt griller i huvudet på mig. Det känns som ganska ansträngande att byta arbetsplats, men samtidigt är det ett jobb som verkar intressant och som ligger bra till rent geografiskt. Det är ett jobb som kurator i ett elev...